Livsåskådningen transhumanism

Nyligen tipsade mig en nära vän mig om en intressant idétradition som kallas transhumanism. Den föddes på 1980-talet och går i korthet ut på att använda naturvetenskap och teknik för att förbättra människor, till exempel för att förhindra sjukdom och död. Efter att ha läst på om denna idétradition så har jag ställt mig frågan om inte transhumanismen är en helt ny livsåskådning.

Vad är en livsåskådning?

När jag skriver om livsåskådning på denna blogg kommer jag att utgå från teologen Anders Jeffners definition av livsåskådningar. För att ni ska förstå vad jag menar kommer jag i detta inlägg först att presentera Jeffners livsåskådningsdefinition såsom den presenteras i boken Världsbild och mening – en empirisk studie av livsåskådningar i Sverige av Carl Reinhold Bråkenhielm med flera.

Jeffners livsåskådningsdefinition är stipulativ och består av tre komponenter, nämligen:

  • övergripande teorier om människan och världen
  • centrala värderingar
  • en grundhållning

Med övergripande teorier menar Jeffner de teorier om världen och människan vi håller för sanna – exempelvis vetenskapliga, religiösa eller filosofiska föreställningar om världens uppkomst, vad som driver historien framåt, om något händer efter döden, relationen mellan människa och djur etc. Teorierna måste vara övergripande i den meningen att någonting sätts i centrum, något som ofta uttryckts som en metafor. I den materialistiska livsåskådningen använder man sig av en maskinmetafor (människan ses som en komplicerad apparat), medan idealistiska livsåskådningar använder helt andra metaforer som ”medvetande” eller ”ande”. Dessa övergripande teorier kan vara färgade av personliga erfarenheter.

Med centrala värderingar menas de värderingar som bestämmer vårt liv och vårt handlande. Det är dock inte bara värderingar som avgör hur människor handlar utan även andra faktorer som situationen, rollförväntningar, biologiska faktorer, vanor och kulturella mönster spelar in. Därför har Jeffner valt att avgränsa de centrala värderingarna till de värderingar som svarar på vad som är viktigast i livet.

En grundhållning kan sägas handla om vårt sätt att uppleva situationen som människa i världen. Det är alltså frågan om en persons sinnesstämning under en längre tid. Vanligt förekommande grundhållningarna är optimism respektive pessimism, men det är även tänkbart att ha andra typer av grundhållningar.

I boken Människans hälsa – livsåskådning och personlighet föreslår Kjell Kallenberg och Gerry Larsson att grundhållningen motsvarar det sociologen Aaron Antonovsky kallade känsla av sammanhang (KASAM). KASAM – som mäts via en speciell skala – består av följande tre delar:

  • Begriplighet mäter om vi upplever världen som ordnad och konsistens eller om vi upplever den som kaotiskt och oförklarlig.
  • Hanterbarhet mäter hur vi känner att vi kan hantera verkligheten.
  • Meningsfullhet mäter hur vi upplever/känner att vi kan delta i det som sker. Denna komponent är överordnad de två ovanstående.

Transhumanism som livsåskådning

Den svenska forskaren Anders Sandberg är en ledande företrädare för transhumanism i Sverige. Jag kommer här att utgå från hans beskrivning av transhumanismen och tolka den utifrån ovan nämnda definition av livsåskådningar.

Transhumanismens teoribygge kretsar kring en ateistisk-materialistisk världsbild. Gud är död och den sanning som finns att få hittar man inom naturvetenskapen. Det finns ingen mening med världens gång, det är slumpen som avgör.

De värderingar som styr transhumanisten är att ta rodret från naturen och själv ta hand om evolutionen. Varför underkasta sig naturens nyckfullhet när vi har kunskapen att påverka livet? Använd den teknik som står oss till buds för att överskrida gränsen för vad som är mänskligt. Vem vill inte leva för evigt och slippa sjukdom och handikapp? Förläng livet, använd bioteknik och nanoteknik och gör alla fysiska och psykiska förbättringar som är möjliga.

Transhumanisten förstår hur världen är uppbyggd. Det är en optimistisk grundhållning som gör människan till en aktör som kan och bör påverka. Transhumanisten vill använda alla medel som står till buds för att själv påverka sin egen och andras framtid.

En livsåskådning för den moderna människan?

I de livsåskådningsundersökningar som gjorts i Sverige pekas den egna och familjens hälsa ut som det absolut viktigaste livsvärdet. Det har också gjorts undersökningar som visar på att alltfler unga inte tycker att det är konstigt att göra skönhetsoperationer. Det är bara en tidsfråga innan cybernetiska implantat är lika vanliga som silikonbröst.

Passar inte transhumanismen som handen i handsken för världens modernaste land? Vi har ju goda förebilder i Alva Myrdal, rasbiologiska institut och dödshjälpsförespråkare. För visst är det så att det finns flera faror med att spela Gud? Det tycker i alla fall Wikipedia. Läs gärna deras nio motargument mot transhumanismen. Eller är det där bara nonsens för att förhindra oss att utvecklas? Är det inte bara uttryck från moralister som vill fängsla oss i förlegade föreställningar?