Filmen Queen of the Damned

Filmaffisch Queen of the DamnedEn besvikelse. Det kan jag börja med att skriva. Jag uppskattade nämligen dels Anne Rice vampyrkrönika (de tre första i alla fall, sedan spårade det ut) och dels Neil Jordans filmatisering av Interview With The Vampire. Anne Rice var inblandad i det projektet i hög grad, vilket absolut inte har varit fallet i denna film. Ryktet säger att Warner var tvungna att få filmen gjord så att inte de skulle förlora rättigheterna. Anne Rice blev helt överkörd. Hon erbjöd sig till och med att skriva manuset gratis, men Warner avböjde.

Handling. Lestat vaknar till liv efter år av sömn och bestämmer sig för att börja sjunga i ett rockband. Han blir känd och i texterna avslöjar han vampyrhemligheter. Till en konsert uppmanar Lestat att alla vampyrer ska komma. Dessa vampyrer vill döda Lestat för att han avslöjat dessa vampyrhemligheter. Alla vampyrers moder Akasha, som Lestat har haft tidigare kontakt med, hörsammar även denna invit. Hon vill döda alla på jorden och vill att Lestat ska vara hennes kung. Fast det finns andra vampyrer som inte vill detta… men vem ska vinna?

Tyvärr har de lämnat ut det mest intressanta i hela boken, nämligen anledningen till varför Akasha bestämmer sig för att komma tillbaks till världen. I boken vill Akasha döda de flesta män på jorden då det är männen som gjort att världen förpestats av krig och girighet. Hon vill skapa ett slags paradis på jorden för människorna. Inte heller är Mekare med i filmen eller själva bakgrundshistorien om Amel som enligt mig är essentiell för historien.

En annan sak jag störde mig på var det overkliga gestaltandet av olika orter. Oavsett om de var i London eller Los Angeles kändes det som att de var i Australien där filmen spelades in. Talamasca kändes inte heller trovärdigt, påminde mer om en skola i någon nedgången förort än ett sällskap som forskar på det ockulta.

Musiken. Jag har alltid föreställt mig Lestats rockmusik som goth i samma skola som the Sisters of Mercy eller the Mission. Här har Korn-sångaren Jonathan Davis fått i uppdrag att göra musiken. Det handlar alltså om amerikansk modern rock, fast med goth-estetiken, vilket jag tycker rimmar illa då goth och nu metal inte har något med varandra att göra. Känslan jag får är att Warner vill casha in på den rådande musiktrenden snarare än att återskapa ursprungsidén i boken.

Skådespeleriet är överlag dåligt. Den enda som jag tycker klarar sig med hedern i behåll av dem i huvudrollerna är Vincent Perez som Marius. Stuart Townsends Lestat är inte i närheten av Tom Cruise gestaltning. Dels för att Tom Cruise utseende passar Lestat mer samt att Tom Cruise behärskade karaktären enda ut i fingertopparna, vilket inte Townsend gör. Akashas roll är avsevärt förminskad och Aaliyah får mest gå runt, prata med kass brytning och göra ”sexiga” manövrar. Det är tydligt att action-aspekterna är i fokus och regissören ägnar inte många stunder åt karaktärsutveckling. Apropå det så tycker jag att dramaturgin är förfärlig. Spänning saknas och hela filmen känns mest som en tråkig transportsträcka.

Effekterna. Effekter ska vara subtila och integreras i stämningen tycker jag. Så är det inte i denna film där vampyrerna snarare liknar datorspelsfigurer som hoppar, flyger och brinner upp. Billiga datorgenererade bilder som helt enkelt inte är trovärdiga. Långt ifrån effekterna i Interview With The Vampire.

Detta är en film som enbart är gjord i syfte att tjäna pengar innan deadlinen för rättigheterna skulle gå ut. Det är synd då jag skulle uppskattat en mer trogen filmatisering av boken som faktiskt är bra.

Trailer