Filmen Shadow of the Vampire

Filmaffisch Shadow of the VampireShadow of the Vampire handlar om filminspelningen av den klassiska stumfilmen Nosferatu – Eine Symphonie des Grauens från 1922. Det har länge cirkulerat rykten kring denna filminspelning, så ämnet är tacksamt. Skådespelaren Max Schreck sågs nämligen bara på inspelningsplatsen som karaktären Count Orlock med tillhörande make-up.

I denna film är Max Schreck dock en vampyr på riktigt som regissören F.W. Murnau hittat då han letade efter inspelningsplatser i Östeuropa. Murnau har kommit överens om att Count Orlock ska spela den mänskliga skådespelaren Max Schreck som ska spela vampyren Count Orlock i utbyte emot krav jag inte tänker avslöja i denna recension.

Merhiges film är inget mindre än en väldigt bra vampyrfilm där monstret inte bara fungerar som människoätande antagonist, utan även en varelse med motivation och känslor. Filmen är stillsam och är vackert filmad, musik och ljudeffekter är stämningshöjande och fungerar i sammanhanget, men det är framförallt skådespeleriet som imponerar. John Malkovich och Willem Dafoe lyser som excentrisk regissör respektive ivrig vampyr. Det är knappt jag känner igen Dafoe som ännu en gång bevisar att han har förmågan att spela olika typer av roller med bravur.

Klippen från originalfilmen är nyinspelade för att matcha dessa skådespelare, vilket är gjort väldigt stilfullt. Effekterna uppfyller de krav specialeffekter borde uppfylla, nämligen att skapa sådant som är omöjligt på traditionell väg på ett sådant sätt att publiken inte ser att det är effekter.

Det som gör att denna film inte bara är intressant för filmnördar – utöver Dafoes briljanta vampyr – är porträttet av Murnau. Merhige har på ett väldigt intensivt sätt satt fokus på frågan om vad gränsen går för vad en konstnär kan offra för bra konst. Filmen visar upp en befriande omoralisk protagonist, precis som i många av de amerikanska 70-talsfilmerna. Vi som åskådare presenteras med delikata problem, men får inga direkt dramaturgiska svar i filmen på hur dessa moraliska problem bör lösas.

I min mening är denna film lika bra som Interview With The Vampire och Coppolas version av Dracula. Jag blev faktiskt väldigt positivt överraskad då jag såg filmen, eftersom mina förväntningar av någon underlig anledning inte var särskilt högt ställda. Denna film bjuder på en komplex vampyr och moraliska dilemman, vilket jag tycker är definitionen på en bra vampyrfilm. Tyvärr pratar skådespelarna amerikanska, men det är inte så konstigt med tanke på att det är en Hollywood-produktion. Ibland kan Dafoes tolkning av Count Orlock tyckas vara tragikomisk mer än tragisk, men jag tycker att det oväntade slutet väger upp det. Denna film bådar gott inför framtiden.

Trailer